Harriet Löwenhjelm: En trädgård - Druckversion +- Sonett-Forum (https://sonett-archiv.com/forum) +-- Forum: Sonett-Übersetzungen und -Nachdichtungen (https://sonett-archiv.com/forum/forumdisplay.php?fid=11) +--- Forum: Schwedische Sonette (https://sonett-archiv.com/forum/forumdisplay.php?fid=353) +---- Forum: Harriet Löwenhjelm (https://sonett-archiv.com/forum/forumdisplay.php?fid=332) +---- Thema: Harriet Löwenhjelm: En trädgård (/showthread.php?tid=3962) |
Harriet Löwenhjelm: En trädgård - ZaunköniG - 20.08.2018 Harriet Löwenhjelm 1887 - 1918 En trädgård ännu höljd i nattlig fukt, vars rosenstånd bär svarta, frusna knoppar. Mot gångens sand hörs fall av tunga droppar, ack, tunga droppar, det är maskfrätt frukt. En farstubro, en namnplåt utav koppar, ett dörrvred med en vacker gammal bukt. Där inne, glömska utav skick och tukt, i hat och kärlek mötas tvenne kroppar. Nu rodnar dimman, solen rinner opp, och dagen härskar åter över nejden. De två därinne hava ändat fejden och sluta fred vid var sin kaffekopp. En ensamjungfru träder ut på trappen för att med nattens fallfrukt fylla kappen. Ein Waldgut, von der Nacht noch kühl und feucht; vom Frost die Rosenknospen schwarz und grau. Schwer tropft auf einen Sandweg frischer Tau; Vom Wurmfraß, ach, ist jede Frucht durchseucht. Aus Kupfer ist ein Namensschild getrieben; In hübschem alten Schwung gibt sich die Klinke. Ins Biedermeier scheint das Haus zu sinken; zwei Körper drin vereint in Hass und Liebe. Die Sonne schickt sich an, blass auszufließen, dass wieder Tag in dieser Landschaft sei. Die beiden legen ihre Händel bei um Frieden bei einem Kaffee zu schließen. Die junge Magd geht früh hinaus und sammelt in ihrem Mantel Fallobst, eh's vergammelt. . |