Hans Berndtson: Havsbild - Druckversion +- Sonett-Forum (https://sonett-archiv.com/forum) +-- Forum: Sonett-Übersetzungen und -Nachdichtungen (https://sonett-archiv.com/forum/forumdisplay.php?fid=11) +--- Forum: Schwedische Sonette (https://sonett-archiv.com/forum/forumdisplay.php?fid=353) +--- Thema: Hans Berndtson: Havsbild (/showthread.php?tid=4914) |
Hans Berndtson: Havsbild - ZaunköniG - 12.10.2020 Hans Berndtson 1892 - 1945 HAVSBILD Som urtidsjättar hukade till språng med vita hjälmar havets vågor jaga, och alla stämmor bli så små och svaga mot deras mäktiga och vilda sång. Vår värld av drömmar blir så kvav och trång, vårt liv, vår längtan och vår korta saga; vad äro vi, som jubla eller klaga, vad äro vi och våra ödens gång? Vi tro oss själva våra banor länka, men vad vi bygga skola vågor dränka och skölja bort ur sanden våra spår. Vi äro barn som lätt på stranden springa, men dovt i fjärran djupens klockor ringa, och över oss det stora mörkret står . . . Seestück Die Urzeitriesen sind bereit zu springen, so jagen weiß behelmt die Wellen hin und alle Stimmen werden klein und dünn vor ihrem mächtigen und wilden Singen. In unsrer Traumwelt wird uns schwül und bang. Dies Leben, unsre Sehnsucht, unsre Sagen; Wer sind wir, die wir jubeln oder klagen? Wer sind wir, was ist unsres Schicksals Gang? Wir glauben, dass wir selbst die Bahnen lenken, doch was wir bauen, wird die Flut ertränken und unter Sand verspült sie unsre Spur. Nur Kinder sind wir, die ums Ufer springen, doch dumpf aus fernen Tiefen Glocken klingen: Auch über uns steht großes Dunkel nur. . |