Themabewertung:
  • 0 Bewertung(en) - 0 im Durchschnitt
  • 1
  • 2
  • 3
  • 4
  • 5
Hans Berndtson: Havsbild
#1
Schweden 
Hans Berndtson
1892 - 1945


HAVSBILD

Som urtidsjättar hukade till språng
med vita hjälmar havets vågor jaga,
och alla stämmor bli så små och svaga
mot deras mäktiga och vilda sång.

Vår värld av drömmar blir så kvav och trång,
vårt liv, vår längtan och vår korta saga;
vad äro vi, som jubla eller klaga,
vad äro vi och våra ödens gång?

Vi tro oss själva våra banor länka,
men vad vi bygga skola vågor dränka
och skölja bort ur sanden våra spår.

Vi äro barn som lätt på stranden springa,
men dovt i fjärran djupens klockor ringa,
och över oss det stora mörkret står . . .



Seestück


Die Urzeitriesen sind bereit zu springen,
so jagen weiß behelmt die Wellen hin
und alle Stimmen werden klein und dünn
vor ihrem mächtigen und wilden Singen.

In unsrer Traumwelt wird uns schwül und bang.
Dies Leben, unsre Sehnsucht, unsre Sagen;
Wer sind wir, die wir jubeln oder klagen?
Wer sind wir, was ist unsres Schicksals Gang?

Wir glauben, dass wir selbst die Bahnen lenken,
doch was wir bauen, wird die Flut ertränken
und unter Sand verspült sie unsre Spur.

Nur Kinder sind wir, die ums Ufer springen,
doch dumpf aus fernen Tiefen Glocken klingen:
Auch über uns steht großes Dunkel nur.


.
Der Anspruch ihn auszudrücken, schärft auch den Eindruck.
Zitieren


Gehe zu:


Benutzer, die gerade dieses Thema anschauen: 1 Gast/Gäste
Forenfarbe auswählen: